Saturday, June 17, 2017

Ett årskalas!

Har man barn, skriver man om det!

-Ska vi fira ett års dagen? frågade jag mannen.
-Nej! svarade han.
-Ska vi ha tårta ? Även om barnet inte är medvetet om vad tårta är för något.
Där var det svaret :”Ja!!” för både jag och min make älskar bakelser.

Det tänkte vi då. Vad det blev sedan, är en annan femma!
Det kom till sig att vi firade två gånger vår dotter. Först med mammagruppen och sedan med släkten och de närmaste vännerna från Jönköping.

Vad firar vi egentligen?

Att barnen kan stå, ställa sig upp, kan gå, kan artikulera några ord, kan ta sina första steg...att barnen kan klappa, peka, göra sig förstådda. Det första året är  en utmaning ... för både barn och föräldrar. Det händer mycket från första kontakten med varandra till de primitiva självständighetsförsöken. Det är märkligt hur upprörd man är som förälder att kunna bevittna alla dessa framgångar som barnen gör.

Orden räcker inte till för att uttrycka det som sker under det första året. Ena dag liknar inte  den andra. En timme kan ibland gå jättefort eller kan kännas som en evighet. Det beror på om man har kul eller måste vagga barnen mitt i natten.

Att förberedda sig för första kalaset var någonting som jag såg fram emot.
Tänkte ha tårta, ta kort, skriva om det...det verkade roligt.
Jag fick panik när jag sökte på internet bland andras bloggar om saker som skulle kunna fungera som inspiration...och det kom: smash the cake, dekorationer, uppdrag till gästerna, kläder och allt möjligt.

Bland allt jag spanade på var tårtan som festens själva kärna. Alldeles för mycket färger och prylar.
Tårtan såg ut som en leksak, eller någonting som var synd att skära bara för att smaka på.
Och priset på en tårta kan man räkna från 600 upp till hur mycket man är beredd att betala för det, om man inte vill ha en vanlig prinsesstårta.

Jag hade svårt för att bestämma mig och till slut blev det en Etta som såg ut som en stubbe. Som dekoration hade jag igelkottar och  svamp-kex och syrenblommor.

Som värst fick jag feber, frossa, diarré och verk i hela kroppen några dagar innan festen. Då ville jag bara vara lämnad i fred och lida i sängen och önskade att det skulle ta slut.


Miraklet skedde och jag mådde väl, solen sken, gästerna hade kul och nu är det andra barns älskande föräldrars tur att gå genom samma process när klockan slår : ett år!

No comments:

Post a Comment